Sedan jag läste Katrine Kielos "Våldtäkt och romantik" har jag velat skriva något om den. Men jag får inte till det, så det blir nog bara ett "läs den".

Inte svårt att förstå att Aftonbladet värvat Kielos.
Jag tror att hon är en av de som feminister kommer ringa om 20-30 år och söka svar, bara för att upptäcka att hon inte kan ge dem några. Ungefär som när Maria Sveland åkte till Köpenhamn och träffade Susanne Brögger och blev alldeles vilsen när Brögger lugnt konstaterade att hon var tacksam.

–Jag blev så otroligt besviken på att hon saknade maktanalys. Jag visste ju att hon var gift, hade barn – men ändå. Något från Fräls oss ifrån kärleken trodde jag fanns kvar. Åtminstone några tankar om dubbelheten att vara feminist, kritisk mot kärnfamiljen – och ändå gifta sig, precis som jag själv gjort, sade Sveland senare i en intervju i SvD.

Tyvärr hittar jag inte själva texten, men jag tror den publicerades i Bang. Själv suckar Brögger mest när hon får höra att hon svikit.

– Det som betraktas som mitt svek handlar inte om att jag sviker utan att jag är trogen mig själv. Om jag skrivit samma sak hela livet hade jag ju inte varit levande, säger Brögger, också i Svd, och fortsätter:

– Förr eller senare tror jag alla kvinnor hamnar i fällan. Och jag har inget svar på hur man kommer igenom könens kamp. Eller klarar det där mysteriet som vi kallar kärlek.

Maffian kommer

"Svensk maffia" - en strålande reportagebok och en snackis i mediavärlden sedan den kom ut förra året. Som skåning är läsningen extra intressant - det är i denna landsände som mycket av grunden har lagts till det som nu, enligt författarna, utgör en svensk maffia.
Jag minns när pansarskotten ven i Hasslarp och Kattarp och hur en före detta kollega hotades och tvingades sluta sitt jobb som fotograf.

Trots detta är det svårt att betrakta Hells Angels, Bandidos och (inte minst) South Side Pushers som nåt annat än grupper av patetiska komplexfyllda, testosteronsprutande män. Om man tar av dem västarna tror jag nämligen att det är just detta de är.

Läs mer: www.svenskmaffia.se

Uffe & Anders

Jag vet inte hur många gånger fellow bloggare Fredrik och jag har roat oss med att härma Uffe. Det börjar med att Uffes namn av någon anledning kommer upp och då säger Fredrik genast "Ja, det är Uffe", med den speciella Uffe-rösten. Då säger jag: "öh, en man och en kvinna...vid ett stenbord i Toscana..vi kompletterar varann". Det senare är något slags hopkok av fragment från Uffe-texter. Det är varken speciellt likt eller speciellt roligt, men vi skrattar varenda gång.
Och Uffes storhet får aldrig underskattas. För några veckor sedan hade jag "I ett vinterland" i lurarna när jag genomgick ett mindre medicinskt ingrepp. Absolut inte en av hans bästa skivor, men den tog mig igenom den pärsen.
Häromdagen publicerade dessutom DN en synnerligen bra intervju inför skivsläppet imorgon. Jag kan stolt konstatera att de fantastiska bilderna är tagna av min vän och före detta kollega Anders.
En äldre intervju, gjord av den smärtsamt duktiga Sanna Björling är också värd att läsa.

/Elin

Sent är bättre än aldrig

2008? Blogg?
Ja, så är det, vi är efter vår tid. Passé, ute, omsprungna, bortkollrade, bakom, distanserade, avhängda, frånkopplade, hopplösa och meningslösa.

Inte desto mindre - här är den, bloggen om media, litteratur, kultur, samtid. Bred som få, bättre än de flesta. Hade vi tänkt.

Så... då kör vi.

"Nya" SVT har förresten en jävligt störig tv-spelsinspirerad pausmusik.

/ Fredrik